Jag började med att tömma rummet på möbler och att täcka golvet med papp. Därefter målade jag taket eftersom att eventuellt färgstänk på väggarna då inte skulle göra speciellt mycket. Jag lade plankor över trappen som jag balanserade på för att nå överallt. Det krävdes två lager färg innan jag var nöjd, och en hel del muskelmassa.

Efter det sattes arbetet med väggarna igång. För att få bort bården tvingades jag göra det jag annars helst försökt undvika; att blötlägga tapeten så att den lossnade. Jag använde mig av utspätt diskmedel och vatten i sprayflaska, en tvättsvamp och en spackelspade. Detta tog sin lilla tid men lyckas man är det verkligen värt besväret. Det är tusen gånger bättre om man får bort hela bården i stället för att slipa och spackla bort den.

När bården var puts väck var det dags att först slipa och sedan spackla bort tapetskarvar och hål i väggen, som det dessvärre fanns en hel del utav. Proceduren med att spackla och slipa upprepades ett par gånger tills väggarna var helt släta. Golvlister och lister runt dörrar togs sedan bort eftersom de skulle bytas ut mot nya vita som passade bättre in i husets tidsanda.

Efter att själva förarbetet med väggarna var klara var det dags för målningen. Jag valde en färg som inte var helt vit, utan gick lite åt det beige/grå hållet, detta för att undvika sjukhuskänslan som mina föräldrar var väldigt rädda för. Det krävdes två rejäla lager färg innan jag var nöjd. Huset som vi bor i är nästan hundra år gammalt så det fanns många lager tapeter som bestämde sig för att lossna under arbetets gång. Har man tur, vilket jag hade, så drar sig luftbubblorna tillbaka när väggen blivit torr igen. Jag målade även alla lister runt fönster och dörrar i samma vita kulör som jag skulle måla mina möbler med.

Färdig vägg!